Tips för att gå vidare

Skilsmässokalendern handlar mycket om att acceptera krisen för att kunna gå vidare. Boken är fylld av råd kring hur det här kan gå till, men jag får många frågor kring vad man kan göra för att börja använda sina kompisar som bollplank för att lära sig mer om sig själv och hur man fungerar socialt och i relationer.

Eftersom det här är centralt i att kunna gå vidare med sin krisbearbetning har jag skapat den här sidan för att samla några ytterligare råd och tankar kring detta.

Vänner är en bra källa till kunskap om ens person. De används dock alltför sällan och många av oss är dessutom ovana vid att beskriva varandra i annat än generellt positiva ordalag. Att vara “en skön typ”, “härlig kille” eller “bra” är trevligt att höra, men det ger ingen kunskap man kan jobba med själv.

Tips 1: fråga hur dina kompisar upplever dig

Mitt första tips är att helt enkelt fråga dem, en och en, när ni är själva tillsammans, eller sitter i en mindre grupp där alla är trygga med varandra. Fråga dem rakt ut hur de skulle beskriva dig. Först kommer du få den här typen av generella kommentarer och, som sagt, det är snällt och bra, men det är inte dit du behöver komma. I stället kan du gräva vidare, tacka för de vänliga orden och be dem förtydliga vad de menar. Vad betyder “skön typ”? Vad innebär det att vara “härlig”? Gå lite djupare för varje fråga och ha målet klart – att du ska få någon slags tydlig info om hur din personlighet kan beskrivas och hur du hanterar andra personer.

Jag gjorde det här och fick väldigt bra respons. Inte bra som att de gillade mig – det gjorde de och det är ju rätt självklart eftersom vi är kompisar. Det som var bra var just att de kunde beskriva och ge perspektiv på vem jag var i deras ögon och hur jag agerade i olika situationer. Den beteendeprofileringen gav användbar kunskap som jag kunde jämföra med hur jag själv upplevde att jag fungerade och agerade i de situationer de tog upp. Det mesta var inte särskilt kontroversiellt, det visade sig att den de mötte var rätt lik den jag ville vara och det var skönt.

Men det gav också flera ingångar till hur jag ibland missförstod hur mitt agerande påverkade olika situationer. Jag hade t.ex. i vissa situationer inte lyssnat in andras behov vilket naturligtvis gjorde att dessa möten inte fungerade så bra. Och det är den här informationen jag varit mest glad över att få. När livet krisar är det skönt att få uppskattning, men det är kunskapen om det jag gör som inte fungerar som hjälpt mig mest.

Den information jag fick lever väldigt starkt i mig och jag använder den fortfarande som bollplank nästan dagligen.

Pröva! Dina kompisar gillar dig. Och nu får du veta varför.

Tips 2: Hur gjorde dina föräldrar – på riktigt?

När jag gjorde min resa funderade jag mycket över mina föräldrars relation – och skilsmässa. Finns och fanns det likheter, eller är min identitet som person och partner något jag skapat helt själv?

Av flera anledningar har jag upplevt att jag ansträngt mig för att distansera mig till mina föräldrar, det har varit viktigt att jag känt att mitt liv varit mitt liv och jag gjort mina val utifrån mina egna förutsättningar. Men, trots det som jag upplevt som en aktiv och tydlig gränsdragning, har jag blivit påmind många gånger om hur mycket jag påminner och återupprepar beteenden och processer som jag upplevt när jag växte upp. Både sådana som funkar och som funkar mindre bra.

Hur var dina föräldrars relation? Hur umgås/umgicks de? Älskade de varandra? Gav de varandra utrymme och möjlighet att vara individer? Vilka individuella drag hade de? Hur skulle de själva beskriva den andre, tror du? Hur lik din pappa är du? Och hur många av din mammas värderingar och beteenden delar du idag?

Har du funderat över det? Varför inte pröva? Det är en intressant och användbar fundering. Målet med att göra det här arbetet är att flera. Dels kan det ge dig en bild av den miljö som format dig, dels kan det ge dig ett nytt perspektiv på hur du uppför dig i relationer. Och då menar jag uppför inte som hur du vill vara, eller hoppas att du är, utan hur du praktiskt, i vardagen, när livet är bra eller när livet är dåligt, faktiskt gör.

Det är svårt att förändra och hantera den här typen av subtila beteendemönster, beteenden vi lärt oss, som nötts in i oss under åratal och som vi därför kanske inte har en konkret bild av. Ändå är det ofta den här typen av beteenden har stor betydelse i hur vi interagerar med andra. För vår förmåga att skapa och bibehålla relationer.

Jag upplevde mina föräldrars relation som i grunden varm, men som blev allt mer stökig. Speciellt de sista, långa åren innan de skilde sig. Det gjorde att jag dels har accepterat och bidragit till att mina egna relationer bitvis varit både intensiva och lite stökiga. Men det har också bidragit till att jag verkligen inte ville skilja mig – för mina föräldrars skilsmässa var ingen rolig historia. Och det har gjort att jag ibland blundat för tecknen på att min relation var på väg att gå sönder. Ibland har det lett till att jag kämpat, agerat och försökt påverka processer i relationen för att få kontroll över den för att förhindra ett sammanbrott – när jag istället borde varit lite lugn och låtit saker ta sin tid.

Jag har lärt mig detta och mycket, mycket mer av de här funderingarna. De är intressanta, inte bara ur ett relationsperspektiv, utan kanske mest för att de ger mig en betydligt bättre bild av var jag och min identitet kommer från.