Hur gör man för att öppna sig för sina vänner?

Av någon anledning så dök det upp många frågor i mailboxen i helgen. Frågor som rör hur man gör för att skapa en djupare relation med sina kompisar och hur man orkar öppna sig när man är som mest sårbar.

Det är ett intressanta frågor eftersom de sätter fingret på en viktigt bit när det gäller många vänskapsrelationer – vänskap är inte alltid samma sak som trygghet och öppenhet. Med det menar jag att det finns många som har vad jag kallar underhållningsrelationer – kompisarna är perfekta partypartners som man har gemensamma upplevelser med, inte personer du delar upplevelserna med på djupet.

Man festar med varandra, äter middagar , minglar och kanske till och med reser på semestrar tillsammans – men de ger inte möjlighet till öppenhet och sårbarhet i den utsträckning som krävs för att de ska bidra till att en ökad känsla av trygghet. Och det är just det – att man omgett sig med personer som du inte vet om de är intresserade av dig om du inte är lika rolig, positiv och livsbejakande som vanligt – som förstärker känslan av sårbarhet och utanförskap när man är med om en kris.

Så, hur gör man då för att ändra det här? Det är både rätt enkelt och svårt. Det svåra börjar med att man måste titta lite på sig själv och försöka identifiera varför man skapat de här relationerna. För det är val man gjort – relationerna är inget som tvingats på – och anledningarna som ligger bakom dem behöver hanteras. Det finns många anledningar till att det blir så: det kan grunda sig på en dålig självkänsla, att man inte växt upp med relationer som går på djupet, eller kanske har man bara flyttat till en ny ort och inte hunnit bygga den solida bas av relationer som man haft tidigare.

Det enkla med den här situationen är att – om man vågar – är det bara att börja. För sårbarhet och sorg är inget hemskt eller farligt – det är något som de flesta känner väl. Och man blir inte utskrattad eller  hånad för att man är ledsen. Och skulle det mot förmodan hända så vet man i alla fall vilka relationer som man kan släppa på en gång.

Man måste kasta ut bollen för att se vem som plockar upp dem. Mitt råd är att börja. Börja försiktigt, om du känner dig osäker. Lätta lite på trycket med dem du känner dig mest trygg med och gå vidare. Men var också realistisk med vad du förväntar dig. Ingen annan kan fixa ditt liv åt dig, men de kan ge dig kärlek och omtanke och på det viset balansera eländet du måste ta dig genom själv.

 

Tags:

Prenumerera på information om Skilsmässokalendern!

Bli bland de första att få reda på nyheter om Skilsmässokalendern genom att anmäla dig som prenumerant till nyhetsbrevet. Då får du, t.ex. inbjudningar till bokpresentationer och andra evenemang som är kopplade till boken.

No comments yet.

Leave a Reply